Är svindlande kär. 

Kan inte slita mig

Har en fantastisk tid. Jobbar  på ett jobb som ger mig förmåner jag älskar. Får utvecklas fritt och trivs så bra med det. Det är spännande att arbeta med människor som är så passionerade. Och så konstiga. Och trevliga. Och egna. Jag trivs. Serverar kunder som älskar maten, kunder som njuter. Saknar en del vänner. Tove. Olof. Malin. Umgås konstant med människor jag tycker om, tycker om dem mer om mer. Blir äldre och funderar då och då på om jag bara ska avancera till kök och sen stanna där. Bli mästerkock och öppna eget. Det är svårt att veta vad man vill göra. Ju längre tid sedan studenten, desto mer velig. Om det ens är möjligt. Vill sitta på balkonger och dricka rödvin till fyra på morgonen när solen gått upp. Lägga sig i en säng med lakan som måste rättas till och gå upp tidigt och steka pannkakor. Har en idé som många missat, ska sprida den. Snart. När jag nyktrat till. 
 
Godnatt. Vill säga det, kräver inga svar men vill säga det så det är sagt. Godnatt. 

Make way for the gold rush


 
Finns inga ord just nu.
Dagarna går, tiden går, jag går.
Som det ska vara.
 

Wake me up before you go-go

Är godkänd på det svåraste momentet i kursen. Det är vår utanför fönstret. Pratat en evighet med Cornelia. Jag har äntligen tagit mig till sjukgymnasten och vi är hoppfulla. Igår hade Clara och jag glasspremiär i solen. Promenaden runt strömmen kan absolut vara längre. Har fyra dagar i GBG att se fram emot, västkustens klippor slår det mesta. Stockholm över påsk var perfekt. Sol. Spa. Museum. Vin. Vita lägenheter. Små och stora människor. Teater, Chéri. Tapas. Utsikter. Sånt som jag tycker om. Trevlig april!

Oh I feel overjoyed

Som så många gånger förr hamnar jag här när jag hittat nya riktigt bra låtar. Tror det är bra, då kommer jag alltid minnas, även de minsta musikaliska förälskelser jag utsatts för. För varje förälskelse är underbar på sitt sätt, och utan dem skulle mitt liv vara en aning mindre skimmrande. 
 
 
 
 

På en och samma gång.

Tror jag kan haft min första migränattack idag och firar detta genom att tvinga mig skriva klart ett arbete vars deadline väntar precis runt hörnet. Ibland får man bita ihop brukar de väl säga. Tyvärr kan jag inte det då jag drog ut en tand förra veckan vilket fortfarande gör ganska ont. Vilken tur att jag inte är den bittra typen, jag menar, man skulle kunna bli på dåligt humör för mindre. Och jag, jag är faktiskt glad. Innuti.
 
Imorgon släpper Håkan en ny singel och jag räknar efter. Det var fem år sedan hans musik krossade och lagade mitt sargade hjärta på en och samma gång. Det känns som en oändlig evighet och ett kort andetag sedan, även det på en och samma gång. Och imorgon lyssnar jag med skyhöga förväntningar och med öppet sinne. 
 
På en och samma gång. 
 
 

Som en tavla över rätt och fel

 
Av de tjugotal bilder jag nyss underhöll mig med att ta väljer jag såklart ut den enda där jag inte sitter still. Mest för att den ser ut som någon form av målning. En målning som flagnar. En pixlig målning.
 
Har jobbat iprincip konstant föregående vecka men det är ok. Har mått bra ute hos Lisa, vi har kul ihop vilket gör mig glad. Dagarna då vi skrattat mycket känns sällan som arbetsdagar. Den här veckan är jag på särskolan och inser allt mer hur värdefullt det här är för mig. Det här året. Kanske kommer jag inte så långt, det längsta jag tar mig är till andra sidan Söderköping där mina vänner har sina bon. Då och då kommer jag såklart in till stan för ett glas. Då och då. Men även om jag geografiskt sett inte tar mig långt kommer jag desto längre i andra dimensioner. Erfarenhetsmässingt. Att hantera människor är en underskattad konst. 
 
Nu när vi snart går in i mars har jag oerhört mycket att se fram emot. Men det tänker jag inte redogöra för här, har för mycket jag borde ta itu med. Att kombinera plugg med jobb och försök till ett socialt liv är helt klart en heltidssysselsättning. 
 
Lev väl
 
 
 

The closest you get to God

Får adrenalinkick bara av att titta, oh vad jag ser fram emot nya resor.
 

Stjärnklass

 

Lite då och nu

     
 
     
 
Lite såhär har min senaste vecka sett ut.
Ispromenader, djurprogram, katter och satisfaction.
 
Jag mår, hör och häpna, förvånandsvärt bra för att ha vara i ett skede av livet då allt i princip stått. helt. still. en. lång. tid.
Jag har jobbat och jobbat och jobbat. Och trivts. Länge! Men jag har också insett att det måste vara mer än så.
Att jag måste ge rum för annat. Ge rum för det där som jag förr alltid satte i främsta rummet.
Nu är liksom det senaste att jag näst intill har börjat dricka kaffe.
 
Wow.
 
Statiskt är helt klart vad det är. 
Men utan insikt ingen förändring.
 
So until then.
Cheers!
 
 

En hyllning

Reslusten stegras. Jag vill göra allt det där igen. Flyga, upptäcka. Bränna mig, kyssas genom vinranksrader. Försöka undvika att bränna mig igen, cykla förbi vingård efter vingård. Somna utmattad efter en dag utan slut. Förundras över den magiska känslan som infinner sig då brädan susar fram genom vattnet. Jobba tills musklerna brinner. Läsa rad efter rad. Simma i kristallklart vatten och åka på fel sida vägen. Se berg, stränder, kullar och regnskogar. Se hav mötas. Kastas runt i ett backsäte på slingriga vägar. Paddla omgiven av berg som tagna ur sagan om Ringen, bokstavligt talat! Jag vill springa på kilometerlånga stränder, dricka drinkar jag inte visste fanns, gå från bar till bar och sjunga karaoke trots att rösten sviker. Hoppa och svindla. Dela kök med folk från hela välden. Dela säng. Känna lyckorus av att höra sina föräldrars röster. Planera och sedan gå ifrån planen. Se sig omkring. Jag vill värma upp min engelska och uppleva äventyr ingen kan ana.
 
Det är det jag strävar efter, det är dit jag ska. Till resan. 

 

Strålande jul

 

Gracious

 
Väntar framför brasan. På familjen, väntar och väntar. Det är varmt och gott, alla borde kunna elda hemma, kanske slapp vi höra allt tjat på att det är så kallt då. Kanske inte! Ingen man är hur som helst en ö, det är ett som är säkert. För jag klarar mig inte utan någon av er, mina nära och kära. En del av er viktiga har gett er av till fjärran ländet, andra till fjärran städer. Men ni finna kvar, alltid. Från det ena till det andra. Jag tycker om mitt arbete, allt som ofta, men nu måste jag göra nytt. Nya utmaningar, nya människor. Kvävs lite av all landetluft, ska det inte vara tvärt om? Inte för mig. 
 
Somnar förhoppningsvis ikväll, längtar till nästa vecka, då gör det inget att jag har svårt att släcka längre. Då vill jag vara vaken dygnet runt. Musikhjälp! 
 
Lev väl december igenom, glöm inte julkalendern. Au revoir

I'll never know if I'm doing you wrong

Det är Movember, killarna runt om i världen odlar förhoppningsvis mustascher. Själv odlar jag idéer, de flesta är kick-ass amazing!
 

Keep the earth below my feet

 
För er som missat Mumford & Sons – Babel

Min profilbild
RSS 2.0